Sommarsemester i Estepona 2013

Torsdagen den 18 juli till torsdagen den 1 augusti var vi på sommarsemester i Estepona i södra Spanien. Vi hyrde en bil under fem dagar och gjorde utflykter till bl.a. Gibraltar, Alhambra och de vackra städerna Cádiz och Ronda.

Vårt flyg skulle lyfta från Köpenhamn Kastrups flygplats torsdagen den 18 juli kl. 14:25 men vi var på flygplatsen redan strax före 13:00 och åt pastasallad som lunch i SAS lounge innan vi sen gick till gaten för att vänta på att få gå ombord.
Flyget lyfte nästan en halvtimme försenat från Köpenhamn Kastrups flygplats men när vi väl kommit iväg så fick vi en kycklingsallad med vitt vin till att äta vid 15:30 fast då var vi egentligen inte så hungriga längre eftersom vi redan ätit lunch. Sen blev det kaffe och en bit mörk choklad på det.
Trots att flyget avgick för sent så landade det exakt i tid kl. 18:15 och vid 18:45 hade vi fått tillbaka vårt bagage.
Sedan åkte vi med en taxi de 9 milen från Malaga flygplats till vårt hotell Gran Hotel Elba Estepona som låg längs en stor väg och vi kom fram dit strax före 20:00.
Vid 20:00 hade vi fått vårt rum och kunde börja packa upp.
Rummet hade en korridor med toaletten till vänster innan rummet där sängen och balkongen fanns.
Det fanns både badkar med dusch och en separat dusch.
Balkongen var stor och hade fin utsikt över poolområdet och ut mot havet.
Fredagen den 19 juli åt vi frukost intill poolen och därefter tillbringade vi förmiddagen i vars en solstol.
Vi åt vars en sallad som lunch på hotellet i samma restaurang som frukosten serveras och sedan badade vi i hotellets pool under eftermiddagen.
Vid 16:30 gav vi oss iväg på en promenad för att se om det fanns någon väg att gå från hotellet in till Estepona. Första biten på några hundra meter gick bra längs en fin strandpromenad men sen fanns det inget annat alternativ än att gå längs stranden och det var mycket varmt.
Efter omkring 45 minuter kom vi fram till marinan i Estepona och kunde lämna stranden som vi gått längs för att komma dit.	Efter ytterligare en halvtimme kom vi fram till den fina gamla stadsdelen i Estepona där det fanns fina små gator med väggar som smyckats med krukor i fina färger.
Vid 19:30 åt vi middag på en thailändsk restaurang innan vi sen tog en taxi tillbaka till hotellet.	Lördagen den 20 juli låg vi vid hotellets pool hela dagen och under kvällen åt vi middag på hotellets fransk-italienska restaurang med utsikt över poolområdet.
På söndagsförmiddagen den 21 juli tänkte vi gå åt det andra hållet längs strandpromenaden utanför vårt hotell för att se hur långt man kunde komma. Det visade sig dock att strandpromenaden slutade efter bara omkring 100 meter och sedan fick man gå längs stranden. När det sen visade sig att det dessutom fanns en nakenbadstrand bara ett par hundra meter bort från stranden utanför vårt hotell så valde vi att istället vända tillbaka till hotellet och lägga oss vid poolen igen.
När det var dags för lunch så gick vi över till den andra sidan om vägen utanför vårt hotell via en av två gångbroarna över vägen och åt sen sallad som lunch på en liten restaurang på andra sidan.
På söndagskvällen gick vi till en annan restaurang några hundra meter bort på samma sida av vägen som vårt hotell och åt grillad fisk som middag.

Måndagen den 22 juli hyrde vi en bil, en liten Fiat, och körde på utflykt till Gibraltar under hela dagen.

Vi fick bilen vid 10:30 och vid 10:45 kunde vi börja köra söderut. Tyvärr upptäckte vi att biluthyrningsföretaget konverterade vår betalning till svensk valuta innan vi hann stoppa dem när vi betalade för bilen med kort vilket innebar att vi fick en mycket dålig valutakurs som innebar ett valutapåslag med över 100 kr. Det finns inte någon lokalbuss som stannar i närheten av hotellet och det finns inte någon gångväg från det heller. Så vi insåg att vi borde ha hyrt en bil redan på flygplatsen för hela tiden vi är borta istället och som vi kunnat lämna på flygplatsen igen när vi reser hem. Då hade vi inte behövt betala för att åka taxi från flygplatsen till hotellet heller.
Vid kvart över 11 kunde vi skymta den stora klippan i Gibraltar på avstånd och strax efter halv tolv kom vi fram till den väldigt långa och långsamma kön av bilar som väntade på att få köra in till Gibraltar. Det tog tyvärr en stund för oss att inse att kön gick till gränsstationen och att vi som ville parkera utanför och gå förbi gränsen istället hade kunnat köra förbi kön fram till parkeringsplatsen en bit därifrån där vi ställde bilen.
På andra sidan gränsen in till Gibraltar gick vägen rakt över landningsbanan för flygplatsen.	Vi hade precis hunnit promenera över landningsbanan när sirener och högtalarutrop meddelade att de behövde stänga av vägen en stund för all trafik för att släppa fram ett flygplan som behövde lyfta.
Vi stannade till en stund och kunde lite fascinerade se hur ett stort flygplan accelererade och lyfte på landningsbanan som vi just hade gått på.
På 1700-talet var denna porten och tunneln den leder in till den enda vägen in till Gibraltar från land.	När vi kom fram till ett litet torg där det fanns många restauranger så var klockan redan över 13:00 så vi stannade där och åt den klassiska engelska rätten fish and chips som lunch. De accepterade dock bara brittiska pund eller euro till en ganska dålig valutakurs, inte kort, som betalning för maten.
Efter att vi ätit gick vi längs huvudgatan, Main Street, som är en gågata där det finns mycket butiker.	Där huvudgatan slutade var det sen inte långt till stationen där man kan åka linbana upp till toppen av klippan i Gibraltar och där gick det dessutom bra att betala med kort.
Det var ganska lång kö till linbanan och det fanns bara två kabiner som gick fram och tillbaka till toppen av klippan. Men det fanns plats för omkring 20 personer i varje kabin så det gick ganska snabbt ändå.
När vi åkte upp med linbanan så fick vi snart en fantastisk utsikt över Gibraltar från kabinen som vi åkte i.
Där linbanans station fanns nära toppen av klippan i Gibraltar fanns det en stor utsiktsplatå med apor på murarna och de var inte särskilt skygga för människorna runt omkring dem.
Utsikten från utsiktsplatån över omgivningen runt omkring klippan var fantastisk.
Förutom transporten med linbanan kunde man välja att betala för att få tillträde till naturreservatet uppe på klippan och man kunde välja om man både ville åka upp och ner med linbanan eller inte. Vi valde att betala för att få tillträde till naturreservatet och att bara åka upp med linbanan och sen själva promenera ner för klippan igen. Men vad man betalade för kändes lite oklart eftersom alla som ville kunde promenera runt i naturreservatet som de ville ändå utan att betala för det. Vägen ner var dessutom väldigt lång och det var mycket varmt så det behövs mycket vatten. Det fanns också en massa små minibussar som ofta körde förbi de gående väldigt nära i hög fart.
En sak som dock ingick om man betalat för att få tillträde till naturreservatet var entrén till belägringstunnlar som byggdes på 1700-talet i den delen av klippan som vetter in mot land. För att komma dit måste man promenera från linbanan som vi gjorde eller åka upp på klippan med någon av de minibussar som kör upp där. Det ingick också entré till andra tunnlar i närheten som användes under andra världskriget men de hade precis stängt när vi kom dit vid 17:30.
I belägringstunnlarna fanns det utställningar som visade hur det såg ut där när brittiska soldater försvarade klippan med kanoner under 1700-talet och luften i långa tunnlarna var behagligt sval.
Många av gluggarna ut genom klippan bjöd på en fantastisk utsikt.
När vi kommit ut från belägringstunnlarna igen så gick vi upp på utsiktsplatån som fanns strax utanför entrén och därifrån hade man en fantastisk utsikt över flygplatsen i Gibraltar och vägen in över landningsbanan.
På vägen ner från klippan så gick vi förbi ett litet moriskt slott med ett torn som också ingick om man betalat för att få tillträde till naturreservatet.
Inne i tornet fanns det en lång trappa som ledde upp till platån uppe på toppen av tornet där det dock inte fanns så mycket mer att se på än den fina utsikten.
Till slut gick vi ner för de sista trapporna så att vi kom ner på huvudgatan igen och sedan promenerade vi ut från Gibraltar och tillbaka till parkeringsplatsen igen där vi parkerade bilen.
På hemvägen körde vi av motorvägen på några ställen för att försöka hitta någonstans att äta middag och till slut hittade vi den lilla marinan i Puerto de la Duquesa Manilva där det fanns mycket restauranger.
Vi valde att äta middag på en liten restaurang som serverade indisk och ganska billig mat.

Tisdagen den 23 juli tillbringade vi först förmiddagen vid poolen på vårt hotell och sen körde vi till Marbella under eftermiddagen efter att vi ätit lunch på hotellet.

När vi kommit till Marbella så gick vi först till ett torg som fått namn efter alla apelsinträden som planterats runt torget. Det fanns gott om apelsiner i träden också men de var väldigt gröna ännu.
Sedan gick vi och såg på lite av de rester som finns kvar av ett moriskt slott, bl.a. den här muren.
Eftersom vi befann oss i de gamla stadsdelarna i Marbella så gick vi runt en stund och såg på några av de fina små och ofta trånga gränderna också.
Det finns en lång fin strandpromenad med mycket restauranger också i Marbella.	Nedanför strandpromenaden finns det en lång och fin sandstrand där det fanns mycket folk en så varm och solig dag som den här dagen.
Vid 18:30 valde vi en italiensk restaurang för middag och de lagade väldigt god pasta.	Efter middagen körde vi vidare till den lilla hamnen Puerto José Banus som är platsen där Marbellas jet set verkligen håller till.
Det fanns gott om lyxig shopping för de som har riktigt tjock plånbok.
Det fanns gott om stora privata båtar i hamnen även om de var långt ifrån i klass med de vi såg i Monaco.	För att sticka ut i Puerto José Banus ska man tydligen köra Rolls Royce med vita handskar på händerna istället för Ferrari eller Porsche som alla andra har med tanke på hur många vi såg av dem.

Onsdagen den 24 juli körde vi de omkring 20 milen från Estepona till Granada för att se på det moriska slottet Alhambra som anses vara en av Spaniens främsta sevärdheter och där de äldsta delarna är byggda på 1200-talet.

Det tog omkring 3 timmar att köra från Estepona till Granada och på vägen dit stannade vi till efter knappt en timme någonstans längs kusten strax före Malaga där det fanns en fin utsikt för att ta en kort paus. När vi sen äntligen kom fram till entrén till Alhambra strax efter 12:00 så fick vi veta att olika resebolag redan hade köpt upp allt tillträde till Alhambra under hela dagen och att vi måste vänta ända till 17:30 för att få se på det fina Nasridpalatset som är huvudattraktionen i Alhambra. Vi fick inte ens komma in på området för att få se på omgivningarna förrän efter 14:00. Vi hade alltså att välja mellan att vänta i fem och en halv timme eller att ha kört i tre timmar förgäves. Med facit i hand så har vi förstått att man måste köpa biljetter i förväg på internet för att vara säker på att få komma in och mer än en månad i förväg eftersom förköpen var slutsålda ända till i mitten av augusti. I praktiken har alltså resebolagens grupper alltid företräde. Vi började därför med att gå och äta lunch och satt omkring en timme på en närliggande restaurang medan vi väntade på att klockan skulle bli 14:00.
Strax efter 14:00 fick vi äntligen komma in på själva området och började då med att gå upp till residenset Yannat al Arif eller Generalife som det också kallas och som ligger en bit ovanför själva slottet i Alhambra. Promenaden gick genom alléer av cypresser och en tunnel av träd och deras löv och det var mycket varmt så vi behövde dricka mycket vatten hela tiden.
På vägen upp till residenset Generalife passerade vi långa alléer av cypress som klippts så att de bildade vackra korridorer med portar att passera genom.
Vi passerade också förbi en enorm friluftsteater.	Efter en halvtimme kom vi fram till själva palatset i residenset Generalife.
Inne i palatset i residenset Generalife.
I residensets innergårdar fanns det vackra trädgårdar med dammar och springvatten.
I ett apelsinträd hängde det många gulröda apelsiner som börjat mogna.	Från trädgården i residenset Generalife har man fin utsikt mot själva slottet i Alhambra.
Vid 15:30 hade vi gått ifrån residenset Generalife och gick över vallgraven på bron bredvid ett torn som kallas vattentornet på vår väg in till själva slottet Alhambra.
På vägen ner mot Nasridpalatset passerade vi en lång allé med cypress igen som klippts till vacker form.	Vi passerade också ett utgrävningsområde där det har stått ett palats som kallas Abencerrages.
När vi passerade Nasridpalatset vid 16:00 var det fortfarande en och en halv timme tills vi skulle få gå in och se på det så vi gick vidare till en del av Alhambra som kallas Alcazaba och där de äldsta delarna av Alhambra finns istället medan vi fortsatte vänta på att få gå in i Nasridpalatset.
Innergården i den del av Alhambra som kallas Alcazaba.	Uppe på toppen av det yttre tornet som kallas vakttornet.
Uppe på toppen av det yttre tornet som kallas vakttornet i den del av Alhambra som kallas Alcazaba har man fin utsikt in mot Granada som på bilden till vänster och mot bergstrakterna Sierra Nevada som på bilden till höger och där det finns mer än tio toppar med en höjd av över 3 000 meter och snö som ligger kvar in i juli månad.
När klockan sen närmade sig 17:30 så skulle vi äntligen få gå in och se på det vackra Nasridpalatset men då upptäckte vi att man var tvungen att först stå i en lång kö under en halvtimme i 40 graders värme i gassande solsken också för att få komma in där trots att man fått en biljett som bara gäller ett insläpp till en viss tid, 17:30 för oss. Att bara komma den angivna tiden accepterades inte om man inte stått i kön först också och klockan blev därför istället nästan 18:00 innan vi äntligen blev insläppta.

Det vackra Nasridpalatset i Alhambra består egentligen av tre olika sammanbyggda palats som har byggts och förändrats under olika tidsperioder.

Den vackra innergården i Carlos V:s palats där det numera finns ett konstmuseum.	Palatset Mexuar som byggdes under andra hälften av 1300-talet.
Vackra rum i palatset Mexuar från andra hälften av 1300-talet.
Rådsalen i palatset Mexuar där den regerande sultanen höll möten med sina ministrar.	Den stora dammen på innergården Patio de Arrayanes i palatset Comares som byggdes under första hälften av 1300-talet.
Palatset Comares från första hälften av 1300-talet.	Patio de Arrayanes i palatset Comares.
Patio de los Leones i Lejonpalatset som byggdes under andra hälften av 1300-talet och där det finns en fontän som vilar på 12 lejon av marmor. Det finns också fyra vackra grunda kanaler i marmorgolvet för vatten som rinner från fyra håll inifrån palatset fram till fontänen.
När man kommit ut från Nasridpalatset så kommer man till ett torn och en paviljong med fem valvbågar och en trädgård och det är allt som återstår av palatset Partal som är Alhambras äldsta palats. När vi passerat den här trädgården så var klockan närmare 19:00 så vi gick tillbaka till bilen för att köra tillbaka till vårt hotell i Estepona igen under de kommande tre timmarna.
Torsdagen den 25 juli tog vi en vilodag vid poolen på vårt hotell hela dagen efter att vi kommit tillbaka igen från Granada sent kvällen innan och på torsdagskvällen körde vi tillbaka till den lilla marinan i Puerto de la Duquesa Manilva för att äta middag där vid 19-tiden.
Vi hittade en liten restaurang där Jonny åt biff stroganoff med ris och Ann-Christine fick en brutalt stor bit fläskfilé.

Fredagen den 26 juli körde vi på utflykt till bl.a. de vackra städerna Cádiz vid kusten mot Atlanten och Ronda som ligger högt uppe bland de andalusiska bergen.

Vi körde längs kusten mot Cádiz och gjorde vårt första stopp i den lilla staden Tarifa som ligger mest söderut i Spanien och från dess marina kan man skymta den afrikanska kontinenten i bakgrunden.	Vi gick in till den gamla stadskärnan i Tarifa genom en port i stadsmuren där skylten ovanför berättar om Guzmán som försvarade Tarifa mot morerna den 21 september 1292.
I den gamla stadskärnan finns det små mysiga trånga gränder och ett litet torg.
Nära marinan ligger Castillo de Guzmán el Bueno där Guzmán försvarade Tarifa mot morerna 1292 men det hade inte öppnat för dagen än när vi var där.
Vi fortsatte köra längs kusten och vid 12:00 kom vi fram till Cádiz efter att ha kört den sista biten av den fyrfiliga vägen över en bred sandbank med en lång fin sandstrand bredvid vägen. Den fyrfiliga vägen in till Cádiz går sedan genom en modern stadsmiljö där trafiken ofta är väldigt tät och långsam. Vi valde att parkera bilen i ett parkeringsgarage ungefär en kilometer från stadsmuren till den gamla staden och gå den sista biten fram till porten i muren och det var nog ett klokt val eftersom det kan vara svårt att hitta parkering innanför stadsmuren.
Vi började med att gå till turistbyrån vid Plaza San Juan de Dios för att skaffa en karta över den gamla staden.	Sedan fortsatte vi till katedralen Catedral de Santa Cruz men vi gick inte in där eftersom inträdet inkluderade kryptan men inte klocktornet som vi hellre ville se.
Runt hörnet av katedralen från torget Plaza de la Catedral framför katedralen fanns entrén till klocktornet och efter att ha gått många varv i den branta gången utan trappor upp genom tornet så kom vi ut på toppen av tornet.
Från toppen av klocktornet har man fin utsikt över Cádiz och katedralen med dess kupol.
Efter att ha ätit lunch på en liten restaurang intill katedralen så fortsatte vi längs strandpromenaden runt den gamla staden fram till porten till den långa piren ut till Castillo de San Sebastian.
Efter att ha vandrat ut längs den långa piren kom vi fram till ett kastell som var ganska ödsligt och tråkigt att se på. Det mest intressanta var utsikten in mot Cádiz från havet.
Vi fortsatte längs strandpromenaden förbi stranden Playa de la Caleta och fram till Castillo de Santa Catalina där vi tittade in lite på borggården innan vi fortsatte.
Vi fortsatte upp genom små trånga gränder och förbi den stora byggnaden för Gran Teatro Falla.
Till sist kom vi förbi gator med mycket butiker och marknadsstånd och hittade ett litet kafé där vi fikade strax före 16:00 innan vi gick tillbaka till bilen för att fortsätta vidare.
När vi kört från Cádiz och kommit in på mindre vägar inåt landet så passerade vi förbi många enormt stora fält med solrosodling och det fanns många vindkraftverk åt alla håll man såg. Det fanns också olivodlingar här och var och på ett ställe såg vi en väldigt stor park med solkraftverk.	Efter ett tag kom vi fram till bergstrakterna och vägen började gå allt mer uppåt på en smal väg genom vacker natur.
Efter ett tag övergick vägen i rena serpentinvägar som svängde fram och tillbaka uppför bergssidorna med fin utsikt på många ställen men det gick inte köra fort så vi kom inte fram till den lilla vackra staden Ronda högt uppe i bergen förrän vid 20:00.
I Ronda parkerade vi bilen och gick mot den gamla stadsdelen för att leta upp någonstans att äta middag och passerade då förbi Rondas Plaza de Toros som invigdes 1785 och som är en av Spaniens äldsta och mest betydande arenor för tjurfäktning.	För att komma in till den gamla stadsdelen så passerade vi över den nästan 100 meter djupa Tajoklyftan via bron Puente Nuevo och utsikten över klyftan och dalgången nedanför var fantastiskt fin.
Vi hittade en liten restaurang i den gamla stadsdelen där vi kunde äta middag med utsikt över Tajoklyftan och dalgången nedanför och se på solnedgången men den skarpa solen gjorde att vi behövde sitta och äta med solglasögonen på oss. Tyvärr så blev klockan mer än 21:30 innan vi ätit färdigt och vi hade mer än en timme att köra tillbaka till hotellet så vi hann inte gå runt och ser mer än så här i Ronda.
Lördagen den 27 juli blåste det kraftigt hela dagen och det var tidvis ganska mulet och det kom några stänk regn också så då satt vi på balkongen istället och Jonny la ut nya foton i vårt fotoalbum.	På lördagskvällen gick vi till restaurang Swing på andra sidan av vägen från vårt hotell. Vi hade ätit några luncher där redan och tyckte att de var bra och klart bättre än det vi fått på vårt hotell.
Det här var tredje gången vi åt på den här restaurangen och han som har restaurangen kände igen oss och tog i hand och hälsade när vi kom. Sedan när vi skulle beställa så rekommenderade han oss att äta en förrätt som bestod av gratinerad rökt lax på sparris och saltinbakad seabus, en fisk som serveras på många av de lokala restaurangerna, som huvudrätt och ett vitt lite torrt och fruktigt vin från norra Spanien till det. När fisken skulle serveras kom han in med ett stort fat där fisken låg under en bädd av salt och stod sen intill vårt bord och skar upp fisken och la upp filéerna åt oss. Det blev till en väldigt annorlunda och mycket god middag och vi var proppmätta när vi gick därifrån någong gång efter 22:00.

Måndagen den 29 juli åkte vi in till Estepona med en taxi vid 17:00 efter att vi tillbringat hela söndagen vid poolen på vårt hotell och ätit hotellets buffé som middag på kvällen. Eftersom vårt hotell ligger utanför Estepona så hade vi inte fått någon riktigt bra möjlighet att se på det som finns att se i Estepona tidigare.

När vi kommit in till Estepona började vi med att gå och se på det som gick att se av ruinerna efter ett gammalt slott som hette Saint Louis och som låg mitt inne i det som nu är gamla stan.
Inte långt från det gamla slottet fanns det ett litet lummigt torg och där finns också den byggnad där det numera finns ett arkeologiskt museum som dock var stängt när vi var där.
Några gator längre bort vid ett lite större torg kan man se på klocktornet, det enda som blivit kvar av den kyrka som en gång i tiden stod där tills det mesta förstördes av en jordbävning.	Inte långt från klocktornet hittade vi en vägg som smyckats med en lång rad med vackra bilder som byggts upp av mosaik gjord av målade kakelplattor.
Den här kyrkan som kallas Our Lady of Remedios kyrka var också stängd när vi gick förbi den.	Plaza de las Flores eller Blomstertorget är en av de centrala platserna i Esteponas gamla stadsdel.
De flesta av gatorna och husen i den gamla stadsdelen har renoverats under de senaste åren och tidigare, innan de renoverats, såg de ut som de här husen som ännu inte hunnit renoveras.
Längs de gator där husen renoverats var husen vitkalkade och smyckade med blommor i krukor med olika färger, men samma färg för alla krukorna längs samma gata.
Det finns också många små vackra torg som också gjorts fina i samband med renoveringen.	Många av husen var smyckade av vackra blommor i starka färger.
Vi avslutade vår sightseeing i Estepona med att gå längs den gatan där alla affärerna ligger och vi hittade två nya läderskärp till Jonny att ha när han är på jobbet. Sedan gick vi och letade upp en restaurang där vi åt middag innan vi tog en taxi tillbaka till vårt hotell igen.
Resten av våra semesterdagar i Spanien tillbringade vi vid poolen på vårt hotell. Sista dagen, onsdagen den 31 juli gick vi ner till havet nedanför vårt hotell och tittade på Gibraltarklippan som man kunde se på långt håll.	På onsdagskvällen åt vi den sista middagen på en av restaurangerna i närheten av vårt hotell och blev serverade filé Mignon som kryddats så att det smakade väldigt bra och ett rött vin från Rioja till det som passade väldigt bra till köttet.
Nästa dag, torsdagen den 1 augusti var det dags att åka hem och strax innan tolv stod vi och väntade i hotellets entré på att taxin vi beställt skulle komma och snart satt vi i taxin på väg tillbaka till flygplatsen i Malaga.
Strax efter 13:00 kom vi till flygplatsen men det fanns inte någon möjlighet att checka in vårt bagage förrän vid 17:00 så vi fick tillbringa fyra timmar med att vänta vid ett litet bord med stolar i incheckningshallen med vår resedator men utan tillgång till internet.	Vid 16:30 upptäckte vi att de redan hade öppnat incheckningsdiskarna så att vi kunde checka in vårt bagage. Sen gick vi till till flygplatsens VIP lounge där de efter lite kontroller gav oss tillträde till den så att vi kunde fortsätta väntan på vårt flyg lite bekvämare.
Vid 18:30, 45 minuter innan vårt flyg hem skulle lyfta, gick vi en kort shoppingrunda bland de få butikerna på flygplatsen innan vi gick till gaten för vårt flyg.	Vid 19:30 var vårt flyg på väg upp och därmed var den här sommarresan till Spanien slut.