Sök på den här webbplatsen
Följ oss på   [f]   [L] [L]

Några av Kulturens hus

Målet för Kulturen var från början att skildra den svenska kulturhistorien enligt det gamla ståndssamhället med adel, präster, borgare och bönder och därför var Herrehuset, Bosebo kyrka, Borgarhuset och Blekingegården några av Kulturens första hus. Numera har man valt att istället dela in husen efter stad och landsbygd.

Kulturens hus där föremål visas i sina rätta miljö vilket Georg Karlin kallade för paviljongsystemet är ett intressant och levande sätt att lära sig mer om livet förr och hur man levde på den tiden jämfört med att bara titta på döda föremål i montrar. För att få ut så mycket som möjligt så är det dock bra att först veta lite mer om vilka det var som bodde i husen, hur man levde där eller var de kommer från så här berättar vi om några av dem.

Se också Kulturens besökskarta där det finns kort information om alla husen på Kulturens område.

Bosmålatorpet

Bosmålatorpet har aldrig varit något torp utan är istället en backstuga som byggdes på arrenderad mark, s.k. ofri grund, i slutet av 1850-talet i den lilla byn Bosmåla utanför Urshult i Småland. I Kulturens program ingick att olika samhällsklasser skulle vara representerade så Georg Karlin tyckte att museet måste ha ett soldattorp också men han hittade inget riktigt soldattorp så när han hittade Bosmålastugan så beslutade han att den fick duga. Den skiljer sig inte så mycket från de hus som indelta soldater bodde i så 1924 köptes den därför in och flyttades till Kulturen och visades som ett soldattorp fram till 1998 då Kulturen beslutade att återställa den så att den numera istället visar dess verkliga historia. Bosmålatorpet skildrar numera hur de fattiga levde i Sverige på 1800-talet.

005.jpg
Det s.k. Bosmålatorpet som byggdes i slutet av 1850-talet i Bosmåla i Småland.

Bosmålastugan byggdes i slutet av 1850-talet av en hemmansägare som kommit på obestånd och den brukade kallas för Daggarns stuga av folket i bygden eftersom han använde blydaggar vid slagsmål. 1890 köptes stugan av Kristina Niklasdotter för 100 kronor sedan kommunen bidragit med 50 kronor. Tidigare hade hon och hennes make köpt en större gård men köpet hade blivit en dålig affär så de hade hamnat på obestånd och tvingats lämna gården efter bara ett år och hennes make reste till Amerika 1888 för att försöka få familjens ekonomi på fötter igen. Hon hade bott ensam med de sju barnen på undantag i en kammare på granngården och genom att köpa stugan så kunde hon behålla vårdnaden om barnen som annars riskerade att bli utackorderade.

Den lägre delen av huset till höger när man kommit in är det som kallades för stugan och var det rum som Kristina och de sju barnen bodde i och där deras sovplatser fanns. Stugan var det enda rum som de värmde upp och vistades i under den kalla årstiden och det var också där som de lagade maten.

006.jpg
Stugan i Bosmålatorpet, det rum som Kristina och de sju barnen vistades i under de kalla vinterdagarna.
 
007.jpg
Den öppna spisen i stugan.
Under vintrarna blev det dock väldigt kallt i den dragiga stugan och när det var som kallast brukade Kristina hänga för fönstren och bädda ner barnen i sängen medan hon gick ut för att arbeta.

Sovplatserna fanns i utdragssängar som stod längs med de två långväggarna med ett slagbord i mitten framför fönstret. På dagarna var sängarna hopskjutna och uppbäddade med kuddar och dynor. På golvet låg det trasmattor vävda med linnevarp.

Rummet till vänster när man kommit in kallades för kammaren och användes som förvaringsutrymme och där förvarade de också sina textilberedningsredskap.

Rummet rakt fram till vänster när man kommit in kallades för köket och användes vid bak och slakt och för matlagning under sommaren.

Runt stugan odlade de potatis, kål och råg och de hade några höns som vistades i köket under vintern och en get som husdjur. Som arrende för marken skulle Kristina göra 20-24 dagsverken och leverera ett pund (8,5 kg) blånor som är en enklare kvalitet av lin per år.

008.jpg   009.jpg
Kammaren som användes som förvaringsutrymme. Köket där de lagade mat under sommaren och hade hönsen under vintern.

1923 flyttade Kristina till sonen Klas som hade kommit tillbaka från Amerika och bosatt sig i ett större hus inte långt från Bosmåla och därefter köptes Bosmålastugan av Kulturen.

Blekingegården

Efter att Kulturhistoriska föreningen hade köpt Herrehuset och dess stora tomt hade blivit Kulturens första område så blev Blekingegården sedan det första huset som Georg Karlin köpte in och flyttade till Kulturen för att visa den gamla allmogekulturen.

Blekingegården var ett förmöget hem i Nybygden nordost om Jämshög i Blekinge med utsikt över sjön Orlunden och förutom boningshuset hade gården ett häststall, ett stall för trettio kor, ett gethus, en loge, fem ängslador och en kvarn. Av alla de byggnaderna är det bara boningshuset och gethuset som flyttades till Kulturen och de byggdes någon gång i mitten av 1700-talet. Blekingegården har dock renoverats flera gånger och första gången var på 1930-talet då ryggåsstugan i mitten mellan lofthusen monterades ner och återuppbyggdes till stor del med nytt timmer.

010.jpg
Blekingegårdens boningshus från 1700-talat som en gång i tiden var boningshus för en stor gård.

Blekingegården är ett av ytterst få bevarade så kallade sydgötiska hus eller högloftsstugor som de också kallas och som är en hustyp med ursprung från medeltiden med låg ryggåsstuga och ett eller två högre lofthus eller härbren som de kallades vid den ena eller båda gavlarna. I huset skildrar Kulturen hur bonden Carl Olsson levde där med sin familj mellan 1815 och 1835 med utgångspunkt från hur det har beskrivits i arkivmaterial. Föremålen i huset kommer dock inte från gården utan är andra tidstypiska föremål från Blekinge.

Man kommer in genom det västra lofthuset där ingången fanns ursprungligen också och kommer först in i en liten förstuga där det förvarades olika redskap och där höns och grisar kunde smita in för att få tak över huvudet. Till vänster om förstugan finns grovköket eller brygghuset med eldstad och brännvinspanna och därifrån finns det en trappa upp till loftet som användes som förvaringsutrymme och som sovutrymme under sommaren.

Högstugan som finns i den låga ryggåsstugan mellan lofthusen var det rum som alla bodde i. I utrymmet mitt emot spisen, precis till höger när man kommit in där, finns det bord och hyllor för hushållsredskap och serveringskärl som användes för matlagning.

Spisen är dock inte den spis som fanns i Blekingegården från början utan det är en kopia av en spis som fanns i ett annat sydgötiskt hus eftersom Georg Karlin inte tyckte den ursprungliga spisen såg tillräckligt gammal ut. Fram till 1996 fanns det inte någon sättugn där heller trots att det har funnits en sättugn i Blekingegården förut och som användes för att värma upp rummet.

011.jpg   012.jpg
Högstugan i ryggåsstugan mellan lofthusen som var det rum som alla på Blekingegården bodde i. Spisen i Blekingegården med dess sättugn av järn som man ser till höger i bilden.

De väggfasta långbänkarna var fyllda med halm och ris och övertäckta med vävnader och de användes både som sittplatser och liggplatser. Både hushållets medlemmar, drängar, pigor, barn och tillfälliga arbetare sov där och de hade sina bestämda sovplatser och det låg oftast två personer i varje bänk. Gårdens man och hustru sov däremot i den eleganta sängen.

Det serverades fem måltider varje dag, morgonmat, dafvare, middag, merafton och aftonvard, och då satt männen på de väggfasta bänkarna bakom matbordet medan kvinnorna hade sin plats på den fristående bänken framför bordet.

Genom dörren från högstugan till det östra lofthuset kommer man först till förstugan eller den långa farstun som den kallas och som har dörröppningar både mot söder och mot norr och där förvarades fläskkaren och silltunnan.

Det östra lofthuset kallas också för sommarhuset eftersom det inte har någon eldstad och dess stora rum användes för vävning och för större samlingar under sommartid. På andra våningen finns det två förrådsrum där man förvarade säd och bakat bröd och överst fanns vindsutrymmet som också användes som förvaringsplats. Ursprungligen fanns det dessutom en potatiskällare under det östra lofthuset.

Bosebo kyrka

För att kunna skildra den svenska kulturhistorien enligt det gamla ståndssamhället med adel, präster, borgare och bönder så kompletterades Herrehuset, Borgarhuset och Blekingegården 1894 med att den gamla träkyrkan från 1652 i Bosebo i Småland flyttades till Kulturen när den skulle rivas.

021.jpg
Kulturens gamla träkyrka som byggdes 1652 i Bosebo i Småland.

Många gamla träkyrkor revs och ersattes med nya större kyrkor under 1800-talet när församlingarna växte och Esaias Tegnér tog initiativ till rivning av många småländska träkyrkor i sitt stift då han var biskop i Växjö under början av 1800-talet.

022.jpg
Bosebo träkyrka som den såg ut när den stod i Bosebo
innan den revs 1894 och flyttades till Kulturen.

I början av 1890-talet förhandlade Georg Karlin för att få flytta någon av de småländska kyrkor som då hotades av rivning till Kulturen. Han valde kyrkan i Bosebo eftersom den stod inför omdelebar rivning och därför kunde köpas till ett billigt pris. Sommaren 1894 monterades den ner och fraktades sedan med tåg till Lund där den monterades upp igen 1895 på Kulturens norra område där den står nu.

Enligt en sägen är det den hedniske hövdingen Bose som lät bygga kyrkan. En trälkvinna på hans gård hade blivit omvänd till den kristna läran och när hon inte lydde honom så lät han binda henne vid en kvarnsten och kastade henne i vattnet. Då skedde ett under som gjorde att stenarna förvandlades till fjädrar som lätt bar henne över till den andra sidan av sjön och det gjorde att Bose lät döpa sig och bygga en kyrka som då fick namnet Bosebo.

Utanför kyrkan står det en klockstapel som byggdes i början av 1950-talet som en typisk småländsk klockstapel och invigdes vid Kulturhistoriska föreningens årsmöte den 7 juni 1955. Klockan i klockstapeln kommer däremot från Vallkärra kyrka och är gjuten i Köpenhamn 1621 och Kulturen köpte den 1909. Kyrkogården utanför kyrkan anlades 1910 med gravstenar från medeltiden och framåt och smidda järnkors från 1700-talet från Bosebo och andra kyrkor i Småland.

I kyrkan gällde en rangordning där de mest förmögna satt längst fram och de fattiga satt längre bak eller uppe på läktaren och kvinnor satt till vänster och män satt till höger.

023.jpg
Kyrkorummet i Kulturens gamla träkyrka som byggdes 1652 i Bosebo i Småland.

Det finns fragment av äldre väggmålningar från 1600-talet i kyrkan men de flesta målningarna har gjorts av torparen Sven Nilsson Morin från Gnosjö som också är den som gjorde predikstolen 1782. Kyrkans orgel som är från 1773 går fortfarande använda och altartavlan som är från mitten av 1700-talet föreställer instiftandet av nattvarden.

Det förekommer fortfarande gudstjänster i kyrkan då och då och bland de evenemang som Kulturen brukar anordna i kyrkan kan särskilt nämnas den Luciakonsert de brukar ha där varje år på Luciaafton den 12 december då de levande ljusen som Lucia och tärnorna bär med sig ger ett väldigt vackert sken och riktigt mysig julstämning inne i den gamla träkyrkan.

024.jpg
Luciaafton den 12 december varje år är det Luciakonsert med levande ljus i Bosebo kyrka.